Årets konstnär

Camilla berättar:

Som barn var skapande och konst inget som jag var speciellt intresserad av. När jag var färdig med min utbildning som kock och bagare fick jag arbete som konditor i Vörå på Vörå pojken, jag var då 21 år. Jag hade inga vänner i närheten och  blev då tvungen att hitta på saker att göra på min fritid. Jag prövade på alla kreativa och skapande kurser som MI erbjöd. Jag upptäckte att det var viktigt för mig att vara kreativ för att kunna stressa av efter arbetet. Arbetet som konditor var stressigt men roligt och där fick jag också använda mig av min fantasi och skaparglädje. Keramik blev min passion och min fantasi gav upphov till oräkneliga konstiga figurer. För ca. 20 år sedan köpte jag en egen keramikugn och det är roligt att experimentera med färg och form. Efter 23 år på Vörå pojken flyttade jag till Sverige och arbetade på ett vandrarhem. Där började jag göra tavlor med mera av textilier och andra material i mitt hobbyrum. När covid-19 slog till och turismen i princip upphörde flyttade jag tillbaka till Pörtom. Nu är jag aktiv i Närpes konstklubb och njuter av att skapa i olika tekniker. Konst och skapande är livsviktigt för mig och ger mig ro i själen. Det är viktigt att det finns eldsjälar och organisationer som erbjuder möjlighet för människor att vara kreativa och umgås. Konst och kultur har en tydlig positiv effekt på människors psykiska välmående. Det är avstressande att utöva eller ta del av konst, dessutom minskar det ångest och gör det lättare att bearbeta känslor. Eftersom jag arbetat som konditor har jag fått det roliga uppdraget att göra godsakerna till kaffepauserna på konstklubbens lördagsträffar. Det brukar bli både konstfulla bakverk och nya spännande recept.